EnKakasLiv

Det är mörkt och kallt ute. Men än så länge sitter jag tryggt i en stol
och kollar ut genom det lilla fönstret, jag vet att det snart ska starta och ta oss på 1,5 timme
till en stor vacker plats.
Jag kollar runt omkring mig och jag kan inte förstå hur avslappnade alla människor kan vara.
Hör ett ljud att man ska spänna fast sig, drar åt så hårt att jag knappt kan andas...
Ljuden från motorerna hörs högre och högre,
Medans jag andas snabbare och snabbare.
Hjulen lyfter från marken och fälls in, väl lite högre upp i luften stabiliseras planet upp till rätt vinkel och balans.

Att lyfta är inte min favorit.

//Puss